Resebrev 3.
Crown Point, Tobago måndag 4 januari 2016. Kl. 09:00 (CET 14:00). Så sitter jag här på hotellrummet för min sista hela dag i Västindien för den här resan. I kväll är det ”nästan” trettondagsafton, i alla fall för mig, för i morgon sitter jag på planet om aftonen. Hur har det nya året börjat för mig då här nere? Underbart. Strålande varmt väder, sköna stärkande promenader till bl.a. Crown Points centrala kvarter och i omgivningarna. I Crown Point har jag besökt Fort Milton, vilket jag gjort ett par gånger tidigare, besökt Pigeon Point och studerat havet. De har en underbar strand där för bad, inte vågigt eller något, och bara ca 30 minuters promenad från hotellet. Dessutom har jag besökt gamla platser från tidigare besök, men tröttsamt är det i värmen. Tyvärr har jag inte tänkt på att solen bränner även vid promenader, inte bara när man ligger på en solstol. Därför har jag en röd nacke, förutom en smal strimma där kedjan som bär min bricka att jag är waranpatient har befunnit sig. Men jag har tagit det lugnt, legat vid poolen och tagit igen mig och lapat sol under läsande av medtagen bok. Man ska ju slappna av på en semester. Resan så här länge har varit underbar, och skulle gärna fått vara några veckor till, men i morgon bär det alltså av. I kväll blir det en avslutande middag i Tempobaren och dess restaurang, hoppas att de har något gott på menyn. Har träffat några från Finland här, som kunde hjälplig svenska, samt mött, men inte pratat med, minst tio svenskar här. Det är en familj på 6 stycken i tre generationer – 2+2+2, och en grupp på fyra ungdomar. I går kväll bjöd bartendern på en 15-årig El Dorado rhum som han fick i present av en tacksam gäst. Jag inte provat den sedan jag var i Bequia 2008, och vad jag mindes från dess var att den var god. Det var den, man kände direkt sötman fån sockerrörsjuicen och den hade en smakrik och fyllig karaktär, första romen jag smakat på den här resan. Ingen whisky har det blivit heller. De har liksom ingen av ens hyfsad smak här nere. Ska faktiskt prova en Tennesse-whiskey med honungssmak i kväll. Tror jag. Sedan kommer jag hem den 6 januari (enligt planen, men den vet man ju det kan gå, om inte planen går alltså…), och då skriver jag det sista avslutande brevet och bl.a. berättar om den låååååånga dagen i morgon då jag måste checka ut tidigt och planet går sent, samt den låååååånga färden över pölen. Till dess – simma lugnt. Hotellrecensioner.
England, Hilton Gatwick
Barbados, Time Out at the Gap
Tobago, Chick Boutique Hotel
|